Katter har varit människans husdjur under lång tid

Katt (Felis catus), även känd som tamkatt, är ett relativt litet, smygjagande rovdjur i familjen kattdjur och ett vanligt sällskapsdjur i stora delar av världen. Vildkatten blev tidigt domesticerad av människan som nyttodjur för att hålla efter skadedjur eller för sällskap, både på landet och i stadsmiljö. Till havs har man sedan gammalt haft skeppskatter som skyddade mot gnagarangrepp på tåg och proviantförråd. Dessutom kan katter vara underhållande för många människor, med tillgivenhet, och används även i terapeutiskt syfte vid psykisk ohälsa. Tidigare ansågs egyptierna vara den kultur som längst har haft katten som tamdjur, eftersom katten hölls som heligt djur där. Den äldsta kända kattgraven återfanns emellertid på Cypern år 2004, och kan vara 9 500 år gammal, vilket är äldre än den neolitiska kultur som uppstod i Egypten för 8 000 år sedan

Tamkattens närmaste anfader, den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten, är ganska lätt att tämja och finns än idag i vild form i bland annat Israel och Egypten. Den är mer intolerant än tamkatten mot andra katter, och driver nästan alltid bort vuxna ungar och syskon. Falbkatten har korsats med tamkatten åtminstone vid fem tillfällen efter den första förgreningen. Vildkattens underarter europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt

Hunden är släkt med vargen

Hund (Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus, är en domesticerad underart av varg (Canis lupus) och den vetenskapliga läran om hundar kallas kynologi. Hundar finns av många olika raser, vilka framavlats av människan sedan hunden domesticerades. Idag bestäms dessa raser utifrån vissa rasstandards som internationellt fastställs av Fédération Cynologique Internationale. En hund av hankön kallas hund eller enbart hane och en av honkön kallas för tik och dess avkomma kallas valp. Huruvida hunden är en underart, Canis lupus familiaris, till vargen (Canis lupus) har diskuterats eftersom detta medför att de hundraser som vi känner idag klassificeras som varianter och subvarianter. Detta gör att vissa forskare fortfarande vill hävda hunden som egen art, Canis familiaris, precis som Linné gjorde 1758, när han beskrev den. Senare forskning kring hundens DNA har dock påvisat hundens släktskap med vargen, och därför reklassificerade man den som en underart av varg 1993.

De första hundarna var mer varglik men utvecklades genom korsning till de hundar vi har i dag.
Hunden är en av människans äldsta följeslagare. Hunden härstammar från domesticerade vargar, som uppkommit genom att vargflockar uppehållit sig kring mänskliga boplatser, där de levde på människans matrester och därför blivit tamare för varje generation. Forskare debatterar om domesticeringen skedde först i dagens Kina, Mellanöstern eller Europa. Det finns kvarlevor från hund i människans sällskap i Östasien möjligen från 30 000 fvt och med största säkerhet 7 000 fvt, bl.a. de s.k. torvhundarna.

Blandning mellan varg och hund, kallad Wolfdog

Fakta om övriga husdjur

Marsvin (Cavia porcellus) är ett däggdjur i ordningen gnagare som hålls som husdjur, både som sällskapsdjur och som matdjur. Marsvinet härstammar från Anderna i Sydamerika och domesticerades redan 5000 f.Kr, främst för köttets skull. DNA-studier har visat att den domesticerade arten härstammar från hybrider av andra marsvinsarter och därför inte förekommer naturligt i det vilda. Till Europa och resten av världen kom den på 1500-talet. Där fick de aldrig någon betydelse som matdjur, men hölls som sällskapsdjur och senare även som försöksdjur. Idag är den ett populärt och lättskött sällskapsdjur som finns i flera färger och färgkombinationer. Vuxna marsvin väger vanligtvis drygt ett kilo.

Guldhamster (Mesocricetus auratus) är en liten gnagare inom underfamiljen hamstrar och kallas ofta bara hamster. Guldhamstern är ett vanligt sällskapsdjur. Avkomlingar till de hamstrar som infångades av Israel Aharoni, och senare föddes upp vid Jerusalems Hebreiska Universitet under 1930-talet, exporterades till laboratorier i hela världen för att användas för forskningsändamål. Arten kom på detta sätt till Storbritannien 1931 och till USA 1938. I stort sett alla tama guldhamstrar är avkomlingar till den kull som Aharoni fann i Syrien.

Alla hamstrar hör till underfamiljen Cricetinae, en art i denna familj är råtthamstern, de är dock inte närmare släkt med råttor,(liten bild). Arterna når en längd mellan 7,5 och 12 centimeter och därtill kommer en 2 till 5 centimeter lång svans. Den långa pälsen är på ovansidan vanligen grå, ibland med röda nyanser. Undersidan, händer och fötter samt svansens spets är vita.

Chinchillor (Chinchilla) är ett släkte med däggdjur inom ordningen gnagare vilka tillhör familjen harmöss och omfattar två arter. De förekommer bland träd eller klippskrevor i Anderna på 3000-5000 meters höjd i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Båda arterna är utrotningshotade och IUCN kategoriserar dem som akut hotade. Chinchillor har i Nordamerika fötts upp i fångenskap i sedan 1923 framför allt för pälsen. Vissa chinchillor som hade mindre fin päls började säljas som husdjur, och idag föds djuren upp för båda ändamålen. Tama chinchillor tros härstamma från C. lanigera. Chinchillor kallas även ullråttor.

Dvärghare eller dvärgkanin (Brachylagus idahoensis) är en art i familjen harar (Leporidae). Den är nära släkt med bomullssvanskaninerna och listas ibland i samma släkte (Sylvilagus). Arten förekommer i nordvästra USA i delstaterna Washington, Idaho, Montana, Wy oming, Nevada och i norra Kalifornien. Någon gång under 1200-talet kom kaninen för första gången till England, och 300 år senare kom den även till Sverige, men då använda man fortfarande bara köttet och pälsen. Under det tidiga 1800-talet kom även de första långhåriga kaninerna. Av deras päls spann man garn och gjorde kläder. Det var för ca 2000 år sedan som människorna faktiskt började intressera sig för kaninen som sällskapsdjur. De började avlas fram, och nya raser uppkom. De som först började föda upp kaniner och ta hand om dem var munkar i Europa.

Världens första kaninutställning arrangerades i Tyskland år 1874

En tamråtta (Rattus norvegicus domesticus eller mer korrekt Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta som används som försöksdjur och sällskapsdjur; den är en genom hundratals generationer förändrad variant av den vilda brunråttan. Tamråttan har sitt ursprung som mål för blodsport i 1700- och 1800-talets Europa. Speciellt uppfödda som husdjur sedan dess finns tamråttor nu i en mängd olika färger och pälstyper. Tamråttor säljs ofta i djuraffärer för cirka 200-350 kr per styck och av uppfödare för cirka 150–300 kr per styck. Alla råttor som saluförs i djuraffärer är tama brunråttor, eftersom det inte finns några domesticerade svartråttor i Sverige.

Tammus eller sällskapsmus är en domesticerad variant av husmusen. Termerna tammus, dansmus och "fodermus" används ofta omväxlande av återförsäljarna, och är i själva verket samma djurart. Tammus är ett begrepp för att beskriva möss som har blivit selektivt uppfödda för utställning. De kan variera mycket i storlek, från små tammöss som är cirka 15 - 17,5 centimeter långa från nosen till svanstippen, till möss som mäter 30 centimeter från nos till svans. Tammöss väger ungefär 29 - 44 gram, men stora utställningsmöss kan väga upp till 130 gram. Det finns olika typer av möss som säljs i djuraffärer, exempelvis sebramus, taggmus och tammus.

När man har pälsdjursallergi är det ibland en stor sorg att man inte kan ha djur. För den som har allergi finns det naturligtvis många skäl att inte skaffa djur, men om man längtar efter något att sköta om så blir man ofta rekommenderad ödla, fisk, orm eller sköldpadda. Du måste naturligtvis hela tiden utgå från dig själv och fundera på vad som verkar rimligt med de allergier som just du har. Många människor är tveksamma till reptiler, men det finns ett hemligt trick som brukar hjälpa till att charma även den mest negativa föräldern. Leopardgeckon är en otroligt söt ödla, som de flesta tycker är okej att ha hemma. Om man är rädd för ormar så finns det i alla fall inga giftiga ormar i affären.

Hans Vielhauer, Borås Djurambulans