Fler figurer till Fantasy and Fact
Drakfigur med LED belysning
Mytiska figurer, Drakar
Uppkomst till Drakar:
En förklaring till fenomenets uppkomst var tidigare att man i äldre tider funnit dinosaurieskelett, och att det utifrån det växt fram sagobildningar kring drakarnas eventuella förekomst. En annan förklaring, som hänvisar till den kinesiska draken, är att man förknippat varaner eller reptiler med dessa. Det förekommer drakar i flera kulturers mytologi.
Den västerländska draken är fjällig och kan ofta spruta eld. I många berättelser ruvar den på skatter eller äter jungfrur.
Vidare är den västerländska draken uppdelad i två typer: dels en heraldisk med vingar och som sprutar eld, dels en utan vingar i form av en väldig orm som har giftig andedräkt och oftast håller till i havet. På nordligare breddgrader är den sistnämnda den vanligaste. Drakar har magiska egenskaper.
Naturtrogen figur av Orangutang
Orangutang
Orangutangerna är de mest trädlevande av människoaporna. De tillbringar nästan hela sin tid i träden och gör ett nytt bo i träden varje kväll. Vuxna hanar är omkring 97 cm långa och väger mellan 60 och 90 kg. Honorna är omkring 78 cm långa och väger mellan 40 och 50 kg.
Välfödda orangutanger utvecklar vid cirka fyra års ålder en uppblåst dubbelhaka där denna lagrar aminosyror så att de skall kunna behålla och reparera muskelvävnad även under svälttider. Detta är unikt för orangutangen. Därför är orangutanger det djur som kan få störst dubbelhaka i förhållande till sin kropp.
Modell av Minislott, denna modell tog extra mycket tid att tillverka, alla fönster och dörrar släpper igenom ljus, har byggt in drygt 30 ledlampor i själva slottet. Modellen är ca 50 cm hög.
Sagoslott är benämningen för fantasibyggnader oftast förekommande i barnböcker, dataspel och filmer. Där kungar, drottningar, prinsar och prinsessor bor, med sitt hov och tjänstefolk.
Även riktiga slott har givit inspiration till sagoslott, ett exempel är Neuschwanstein som är ett slott utanför Füssen i bayerska alperna i södra Tyskland som uppfördes av kung Ludvig II av Bayern med början 1869. Slottet ses som förebilden för Disneys Törnrosaslott.
Duvor
Figurgrupp Duvor
Duvor är en artrik och välkänd fågelfamilj som förekommer i hela världen utom på Antarktis. Duvan var möjligen ett av de första djur som människan domesticerade.
Duvor varierar mycket i storlek. De största arterna är kronduvorna i släktet Goura, vilka förekommer på Nya Guinea och som nästan är stora som kalkoner, med en vikt på 2-4 kilogram. De minsta är de amerikanska markduvorna i släktet Columbina, som inte är större än gråsparven, och väger så lite som 22 gram. Säd och frukt utgör den största delen av duvornas föda.
Ung Grävling
Figur av grävling
Figur av ung Grävling.
En vuxen grävling är 75–98 centimeter lång (varav svansen utgör cirka 15 centimeter). Hanarna väger 9,1–16,7 kilo och honor väger 6,5–13,9 kilo. Pälsen är på undersidan svart och ovanpå silvergrå. Grävlingarna (Melinae) tillhör familjen mårddjur, som bland annat även omfattar uttrar, nordamerikanska grävlingar, honungsgrävlingar, mårdar och järv. Grävlingen föredrar skogar och andra områden som är täckt med träd eller buskar men ibland bor den också i parker i städer. Arten födosöker främst i öppna biotoper. De är nästan uteslutande nattaktiva, och lämnar grytet mest för att söka föda. Dessa djur blir ofta offer vid påfartsolycker, främst då nattetid, vilket betonar vikten av många fler vilttunnlar som skonar rasen.
Kattuggla
Figur av kattuggla
Kattuggla är en kompakt, medelstor uggla som tillhör familjen ugglor och är vanlig i skogar över stora delar av Eurasien.
Dess undersida är blek med mörka strimmor och ovansidan är antingen brun eller grå, där flera av de elva erkända underarterna uppvisar båda
dessa färgvarianter. Boet är vanligen placerat i en trädhåla och ägg och ungar försvaras våldsamt mot potentiella predatorer.
Den bruna varianten är vanligast i det fuktiga klimatet i Västeuropa, medan den grå varianten gradvis blir vanligare längre österut.
Kungsfiskare
Figur Kungsfiskare
Kungsfiskare är en fågelart inom familjen kungsfiskare som vanligtvis delas in i sju eller åtta underarter och har en palearktisk häckningsutbredning. I stora delar av sitt utbredningsområde är den en stannfågel, men flyttar om vintern från de områden där floder och åar fryser till. Denna gråsparvstora fågelart har kungsfiskarnas typiska profil med kort stjärt, stort huvud och lång näbb. Den är blågrön på ovansidan och orange på undersidan. Den lever vid trädkantade åar och floder och ses ofta när den flyger lågt över vattnet i rak, snabb flykt samtidigt som den lockar. Trots sin färgstarka fjäderdräkt kan den vara svår att få syn på när den spanar efter fisk då den sitter helt stilla på en gren som sticker ut över vattnet. Den lever främst på fisk som den fångar genom att dyka lodrätt, och dess syn har anpassats för att den ska kunna se sitt byte under vatten. Den lägger sina högblanka vita ägg i ett bohål i slutet av en tunnel, som den gräver i en vertikal strandbrink.
Naturtrogen kopia av Flamingo
Flamingor, figur
Alla arter har långa ben, mycket långa halsar och en kraftig näbb som är vinklad nedåt i en vinkel som nästan är 90°. Deras fjäderdräkt är till stora delar rosa eller rödaktiga. Deras rosa
fjäderdräkt kommer av karotenoider som är en grupp ämnen som fåglarna får i sig via djur- eller växtplankton. Dessa karotenider bryts ned till pigment av enzymer i levern. Källan till dessa karotenider varierar beroende
på art, och resulterar i olika färgmättnad i fjäderdräkten.
Sentida molekylärbiologiska studier har kastat nytt ljus över släktförhållandena. Något förvånande har flamingornas närmaste
släktingar visat sig vara de mycket avvikande doppingarna (Podicipedidae). Även morfologiska studier bekräftar släktskapet. Dock skildes de åt för så länge sedan att de placeras i olika ordningar.
Gråjako
Vacker figur av Gråjako
Gråjako kan variera i storlek från cirka 32–38 cm och kan väga allt från 275 gram till över 650 gram. Dess naturliga utbredningsområde är längs ekvatorn i Centralafrika.
Den är populär
som burfågel, framför allt därför att den anses mycket intelligent och har lätt för att lära sig att härma mänskligt tal. Grå jako anses vara den papegojart som är bäst på att lära sig
härma ljud. Det sägs även att på grund av dess intelligens så är det även en väldigt krävande fågel då den behöver mer stimulans än andra som exempelvis kakaduor som anses vara mer keliga
fåglar.
Det finns en vanlig myt om att jakon är en typisk enmansfågel då den knyter sig till sin favoritägare och till och med kan uppvisa aggressivitet mot andra personer. Detta är en sanning med modifikation då
det egentligen är ett tecken på dålig socialisering.
Modell av brandbil, Borås Brandförsvar, Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund
Avdelning: Teknik och framsteg
Modell av brandbil ca 56 cm lång, med ljudeffekter och ljuseffekter,
Denna Brandbil är tillägnad Borås Brandförsvar, för deras viktiga insatser i vår kommun.
Den fasta brandkåren i Borås födelse räknas från år 1899. Då fick man också sin första brandstation. I och för sig fanns det en brandstation redan år 1896, men man brukar säga att den första ”riktiga” brandstationen kom just 1899. Det var då man började fastanställa folk och fick en organisation. En organisation som utformades i enlighet med stadsfullmäktiges beslut och som var klar i slutet av år 1898.
Följande huvudpunkter sattes på pränt: ”Stadens brandstyrka står under befäl av en brandchef, dessa befattningar äro tills vidare kommunala förtroendeposter. Brandstyrkan består av fyra separata kårer”. Kårernas sammansättning var förstår också noga reglerade. Den fasta kasernerade brandkåren skulle bestå av en brandmästare, en maskinist och fem brandsoldater. Elitkåren skulle bestå av högst 40 frivilliga. De tre kårerna skulle vara fullt uniformerade och utrustade.
Det stod också i reglementet att reserv- och elitmanskapets bostäder skulle stå i förbindelse med brandstationen. Dessa avdelningar alarmeras vid varje utryckning samtidigt med fasta kåren.
Hans Vielhauer, Borås Djurambulans
Figur av Tornfalk.
Tornfalk är en medelstor rovfågel med en lång stjärt och långa vingar som är smala vid basen, och som i utsträckt tillstånd är ganska trubbiga. Formen på fågeln påminner om sparvhökens. Längd och vingspann varierar beroende på underart och individ.
Den vuxna hanen har grått huvud och en grå ofläckad övergump och stjärt. Den vuxna honan har rostbrunt huvud, grå vattrad övergump och en stjärt som är tvärstreckad med svart och rostbrunt på ovansidan och undersidan av stjärten är tvärstreckad i svart. Juvenila fåglar är lika honorna men är gulrödare på ovansidan, har bredare, diffusare mörka streck på bröstet och fjäderspetsarna på de övre vingtäckarna har en ljus bård.
Tornfalken häckar allmänt i Europa, större delen av Asien samt i stora delar av Afrika.