Människan och djuren

Människan är ingen unik varelse

Vi måste börja att ta ansvar

Om ni är den del av människa som inte tror på att människan uppstod från Adam och Eva utan
tror mer på kunskaper inom evolutionen, som genom årmiljoner steg för steg drev utvecklingen
framåt med djur, svampar, växter och i slutändan människan. Det vi ofta glömmer bort är fakta om hur människan är del av utvecklingen och ingen unik varelse som häver sig från andra varelser.

Alla levande varelser har rätt att existera och ingen ras står över någon annan och framför allt
har ingen ras rätt att styra och ställa över andra. När man läser detta så verkar det så självklart och logisk, men det är långt ifrån självklart, människan lever i en bubbla av självgodhet utan tanke på sitt ursprung. Hur kunde vi tappa bort oss så? När slutade vi förstå vårt ursprung och vår del i den?
När skall människan förstå vårt ansvar gentemot andra levande varelser och låta det bli en naturlig del att skydda och värna. Människan har möjlighet att ta sitt ansvar och ändra sin syn på att djur och växter endast är föremål utan som vi är levande varelse.

När jag skriver detta är det år 2015 och ofattbart nog finns det inte någon lag som skyddar djuren bättre. Detta inbegriper vilt, tamboskap och husdjur. Våra riktlinjer till att förhålla oss till djur härstammar från 1200-talet och då närmare bestämt från Thomas av Aquino som fastslog att "djur saknar förnuft och kan därför inte inbegripas i den gemenskapen som utgör grund för ömsesidiga moraliska förpliktelser"


Först och främst måste vi se till fakta, är människan förnuftig och kapabel att bedöma om huruvida djur är förnuftiga? Ingen varelse på jorden är ett större hot mot allt levande än just människan, att vi vid flera tillfällen varit nära ett tredje världskrig med atomvapen som hotade hela jordens existens, var det förnuftigt? Enda skälet att kriget inte utbröt var inte vår insikt och förnuft, utan vår rädsla att vi själva skulle förintas. Vi utrotar mängder med växter, dödar djur och lemlästar och dödar oss själva, är det förnuft? Ser vi till oss själva så handlar vi sällan förnuftigt och är nog inte själva kapabla att bestämma över liv och död för andra varelser som lever på jorden. Det enda sättet att skapa en rättvis lag är att se sakligt på frågan, finns det någon varelse som lever på jorden som har rätten att bestämma över liv och död? Eller har alla varelser samma rätt att leva på jorden? Svaret är givet, vi har samma rättigheter.
Därmed är vi skyldiga att värna och skydda allt levande.

Vi människor har en förmåga att underskatta djurens förmåga, detta inbegriper det vi kallar etik och moral. Även förmågan att tänka, är något som vi många gånger tillskriver är en förmåga som endast människan besitter. De senaste resultaten av fåglar, elefanter, delfiner, hästar, hundar, apor mm. visar att de lär sig nya saker hela tiden. De kunskaper de lärt sig, lär sig sedan hela gruppen. Djur har förmågan att känna svartsjuka och avundsjuka. De är medvetna om sig själva och hjälper även andra individer.
På tal om detta vill jag gärna dela med mig om en händelse som visar att även fiskar känner empati, för många år sedan hade jag ett större akvarium med olika fiskar, bland dessa fanns ett par siklider, efter några år blev hannen allt svagare och fick problem att andas tack vare att den inte simmade runt lika mycket, detta är viktigt tack vare att fiskar fångar in syret genom gälarna och måste simma omkring för att detta skall fungera. Detta märkte hon sikliden och simmade under hannen och försiktigt tryckte hon simmande upp hannen till ytan för
att denna skulle få syre. Jag tyckte synd om honan som så ihärdigt hjälpte den gamla hannen, så jag skaffade en ny ung hanne åt henne. Hon var till en början nyfiken på den nya hannen men var snart igång med att hjälpa den gamla hannen att andas. Den nya hannen höll sig i bakgrunden utan att angripa den gamla hannen som egentligen var hans rival. Efter några dagar dog till slut den gamla sikliden trots honans ihärdighet och först då började honan att ägna sin tid åt den nya hannen.

Detta visar att även att fiskar känner empati och medkänsla och aktivt hjälper varandra. Ett annat exempel såg jag nyligen på ett djurprogram, där en ung zebraunge höll på att drunkna i en strid flod i Afrika, en fullvuxen flodhäst tittade på hur zebraungen kämpade för sitt liv, sakta närmade sig flodhästen ungen och filmaren var övertygad att dess avsikt var att döda ungen, men försiktigt hjälpte flodhästen med hjälp av sin kropp att mota upp ungen på land. Jag skulle kunna ge hundratals fler exempel på hur djur agerar för att hjälpa andra individer, vilket bevisar att djur känner medkänsla och aktivt agerar utöver vanligt beteende. 

Våra bilar och tåg dödar mängder av djur varje år, vårt behov av odlad mark världen runt utrotar växter och djur. Annat som påverkar naturen är gifter, avgaser och utvinning av olja, guld mm. Mycket av mänskligt skräp blir till dödsfällor för många djur, som burkar, flaskor och fångstnät i haven.

Många raser är utrotningshotade och de blir allt fler. I vår strävan att utvecklas tar både växter
och djur stor skada, vi tränger undan naturen mer och mer. Jorden är unik och inte bara ett hem för människor utan vi måste leva i harmoni och samklang med allt levande. Vi har inte kommit till insikt och snart kan det vara för sent. Vi är inga unika varelser som kan bete oss oansvarigt.

Om vår insikt till att värna och skydda andra levande varelser kommer för sent, dör viktiga växter som kan vara viktigt för att bekämpa en rad svåra sjukdomar. Hela djurgrupper kan dö ut och påverka den ytterst viktiga jämvikten i naturen, vilket kan medföra att skadedjur kan breda ut sig och vålla stor skada. Djur och växter som vi tar för självklara kan försvinna för gott.

Skall vi bli den generation som blir kända i framtiden för att inte visat hänsyn och åtgärdat problem som vållat enorm skada i naturen? Skall vi bli den generationen som blir föraktad för att vi bara tänkte på oss själva, eller skall vi börja bry oss om naturen så att kommande generationer kan känna sig stolta över vårt engagemang.
 
Vi är tänkande varelser med möjlighet att förändra och se till att växter och djur får det bättre, vi är de enda varelserna som kan göra detta. Djur och växter är helt beroende av att vi tar vårt ansvar.

Hans Vielhauer