Förhållandena för våra boskap och fjäderfä är fortsatt dåligt

Grisar som vadar i sin egen avföring

Grisar
Ingenting tvingar oss att plåga djur på det här sättet. Ingenting tvingar oss att äta kött. Under två månader den här hösten har reportrar från Svenska Dagbladet besökt svenska grisfabriker och filmat förhållandena för djuren där. "Vi har mött grisar som vadar i sin egen avföring, trängsel, skadade och smutsiga grisar, döda djur och en fullständig sysslolöshet. Materialet är uppseendeväckande – men likväl en repris."

För fyra år sedan visade vi upp exakt samma verklighet. Det blev en folkstorm (november 2009) – det är inte såhär allmänheten vill att djur ska behandlas. Den gången anmälde vi 92 farmer för brott mot djurskyddslagstiftningen. Trots omfattande bevisning och vittnesmål blev den enda fällande domen den mot oss. Alla grisfarmare gick fria men vi dömdes för att ha filmat djurens förhållanden, uppger Svenska dagbladet.

Vi uppskattar den ärligheten, även om den vittnar på ett cyniskt förhållningssätt till de individer som tvingas genomleva sina liv i betongboxarna. Det vi dokumenterat på dessa slumpmässigt utvalda grisfabriker är inga undantagsfall. Det är inte extremt eller ovanligt i grisindustrin – det är vardag. Det vi ser i dokumentationen är konsekvensen av ett systemfel: en djurhållning som enbart drivs utifrån ekonomiska intressen. Så länge djur betraktas som resurser för människans bruk så kommer vi att hamna i nya skandaler. Hur många avslöjanden behövs för att konsumenterna ska sätta ner foten?

Fjäderplockning och hackning vanlig bland hönor

Hönor och tuppar (Artikel från Djurens Rätt)
En del av hönorna hålls i burar där de inte ens kan sträcka på vingarna ordentligt. Över 7 miljoner hönor hålls i den industriella äggproduktionen i Sverige. Inom den moderna ägg-industrin har man påverkat hönsens biologi, genom avel och ljusprogram, så att de värper nästan ett ägg om dagen, året om. Det sliter mycket på hönans kropp.

Trånga burar
Av hönorna lever 17 procent, motsvarande 1,25 miljoner hönor, i burar. De burar som är tillåtna i Sverige innehåller inredning som ska fungera som sandbad, rede och sittpinnar. Burarna kallas därför ibland för modifierade eller inredda burar. Det får vara högst 16 hönor i en sådan bur och ytan per höna är 600 kvadratcentimeter, vilket är mindre än ett A4-ark. Det begränsade utrymmet gör att fåglarna inte kan flyga, och det är för trångt för att de ska kunna sträcka på benen och vingarna. Hönor behöver betydligt större utrymme än burarna medger för att utföra många viktiga beteenden, som att putsa sig. Inredningen i burarna fyller inte heller sin funktion. Det hör till undantagen att det faktiskt finns strö i ströbaden, och många hönor besöker dem aldrig även då de innehåller strö eller sand. Det "rede" som erbjuds är ett sluttande gallergolv utan bäddmaterial. Sittpinnarna är för nära golvet för att fungera som en upphöjd sovplats, vilket är vad hönorna vill ha.

Grupper på tusentals hönor
Av de hönor som inte hålls i bur hålls de flesta inomhus i grupper på tusentals hönor. I en naturlig flock är det sällan fler än 20-30 individer. De stora gruppstorlekarna innebär att hönorna utsätts för en social situation som de inte är anpassade för. Ett allvarligt problem i stora grupper är onormala beteenden som till exempel fjäderplockning och hackning. Om fjäderplockning, hackning eller kannibalism utbryter sprider sig beteendet snabbt och många individer kan bli utsatta. Det blir ofta hög ammoniakhalt och dålig luftkvalitet i de stora hallarna.

Korta liv och plågsam död
Hälften av alla kycklingar som kläcks inom äggindustrin är tuppar. Eftersom de inte lägger ägg dödas de direkt efter att de kläckts. Ungefär 15 000 nykläckta tuppkycklingar dödas varje dag i Sverige. Hönorna dödas när de är cirka 1,5 år gamla. Då anses de inte längre lönsamma i produktionen. Drygt hälften av hönorna dödas på slakteri, efter en ofta lång transport utan mat och vatten. Under 2015 självdog 11 603 hönor i samband med transport till slakt. På slakteriet bedövas hönorna genom att hängas upp i benen vid fullt medvetande och sedan få huvudet nerdoppat i ett strömförande vattenbad. Efter det skärs halsen upp. De hönor som inte dödas på slakteri dödas genom att gasas ihjäl på gården. Detta innebär ett omfattande lidande vid själva gasningen, då hönorna kippar efter luft och blir gradvis medvetslösa under en timmes gasfyllning av stallet. Ett annat alternativ är att uttjänta värphöns gasas ihjäl i ett mobilt slakteri, "Chickpulp", som sedan maler ner de döda hönsen till minkfoder.

Man tar snabbt bort kalven från mamman

Kor och tjurkalvar
Det kommer som en överraskning för många att kor faktiskt inte ger mjölk. De är inte magiska mjölkmaskiner som vid en viss ålder börjar ge mjölk. Kor, precis som andra däggdjur, måste bli dräktiga för att börja producera mjölk.

Så komjölkproduktion är byggd på uppfödning av kalvar. Alla mjölkkor görs dräktiga och föder en kalv ungefär en gång om året. Det naturliga beteendet är att allt kon vill efter nio månaders dräktighet, efter att ha känt sin kalv långsamt växa inuti livmodern, är att mata och ta hand om sin unge. Men det är här människan snabbt kliver in igen. Vi tar bokstavligt talat kalven ifrån sin mamma. Detta direkt efter födseln eller efter några dagar. Det är så här mjölkindustrin fungerar, Jag vet att det kan vara svårt att tro, men ingen mjölkko får behålla sin kalv. Det är det hela mjölkindustrin är byggd på; upprepade dräktigheter och splittrande av familjer.

Mjölkkor slaktas när de inte längre producerar tillräckligt med mjölk för att generera ekonomisk vinst, vilket i genomsnitt är efter 4-6 år. Kor kan normalt leva i upp till 20-25 år. Mjölkindustrin (när du ser på den utan skygglappar) handlar om exploatering av kor. Så kvigkalvarna görs till mjölkslavar precis som sina mödrar. Tjurkalvarna å andra sidan har inget värde för mjölkindustrin, utom förstås pengar som kan tjänas på att sälja dem för deras kött. Så de dödas vid cirka 18 månaders ålder och blir uppätna av människor som köper kalvkött. Så fort vi köper kött så bidrar vi till att djur dödas.

När djur far illa
Hur anmäler du misstanke om att djur inte har det bra eller brott mot djur?

Det är oerhört viktigt att människor reagerar och ingriper då det föreligger misstanke om att djur inte har det bra eller när djur far illa. Djurens Rätt får in väldigt många frågor om sådana ärenden och har tyvärr inte möjlighet att följa upp alla. Därför är det extra viktigt att du gör vad du kan för djur i din närhet.

Djurskyddslagens syfte är att djur ska behandlas väl och skyddas mot lidande. De ska också kunna bete sig naturligt. Alla djur som hålls av människor omfattas av djurskyddslagen.

Hans Vielhauer, Borås Djurambulans