Människans negativa påverkan av naturen

Kaniner ett stort problem i Australien
Thomas Austen hette mannen som införde kaniner till Australien, anledningen var att han ville jaga kaniner även i Australien, vilket han var van vid från sina hemtrakter i England. Han släppte ut 24 kaniner på sina marker, efter bara en kort tid ökade antal kaniner lavinartat och bara sex år senare var det minst 20 000 kaniner på hans marker som avlivades, men kaninerna spred sig över hela Australien. Vegetationen minskade kraftigt och konsekvenserna var förödande för både djur och växtlighet. Bristen på naturliga fiender var huvudsaken och god tillgång till mycket mat.

Kaniners utbredning i Australien är förödande

Vargens betydelse
I världens första nationalpark, Yellowstone, invigd 1872, hade vargen efter isens tillbakadragande under tusentals år levt tillsammans med alla övriga vilda djur, precis som de gjort under årmiljoners evolutionära samspel. Människans syn på rovdjur vid den här tiden var hårt negativ, varför vargen till slut utrotades i Yellowstone 1926.
Följaktligen ökade en del djur i antal medan andra minskade. Nivåerna i de olika populationerna började svänga ordentligt. Den amerikanska kronhjorten, wapiti, eller elk, ökade dramatiskt till onormalt höga nivåer.
Stödutfodring i stor skala vidtogs vid Jackson Hole, strax söder om nationalparken, dit djuren vandrade ner från bergen under vintern. Coyoter, prärievargar, ökade till höga nivåer och deras byten gaffelantiloper minskade oroväckande. Vegetationen betades ned av wapitin och stränderna kring vattendragen blev hårt nedtrampade med erosion som följd. Mindre beskuggning av vattendragen ledde till varmare vatten och sämre möjligheter för laxartade fiskar att trivas. P g a bristande mängd av asp, vide och annan buskvegetation minskade bävern i antal; vid slutet av femtiotalet var bävern i det närmaste borta från stora delar av parken, liksom småfågel och annat vilt som har sina häckningar, skyddsmöjligheter och födosök i den buskrika vegetationen.


Den ökade ekologiska kunskapen gjorde att man började ana att vargen hade en avgörande betydelse för ekosystemet i Yellowstone. Planer började ta form om att återinsätta vargen i parken. Under åren 1995 och 1996 sattes sju grupper av vargar fångade i Canada ut i nationalparken. De acklimatiserade sig bra, i parken fanns gott om föda, framförallt wapiti.

NU, 15 ÅR SENARE, vad har hänt och vad har forskarna lärt sig? Ingenstans i världen finns bättre möjligheter att direkt studera vargen än i Yellowstone. Forskare, naturvänner, jägare och andra intresserade har sökt sig dit för att få se varg i det fria. Det har bildats ett stort närverk av duktiga ”vargspanare” som bidragit till ett storartat kunskapslyft vad gäller vargens beteende och ekologiska betydelse.

Vargar i Yellowstone Park

Skogen viktig för många djur
Arter byter bo i förändrat landskap, Stora arealer av jordbruksmark har lagts ner i redan tidigare skogrika delar av Sverige, vilket medför att vissa arter får svårt att överleva. Det är en av slutsatserna som redovisas i Naturvårdsverkets rapport Skog & mark 2011.

Fågelarter som tidigare förknippats med jordbrukslandskapet återfinns i dag på kalhyggen i skogen, enligt rapporten.
Produktionsmålet att nå större virkesvolymer har medfört tätare skogar och effektiva föryngringsmetoder gör att den nya skogen sluter sig snabbt efter avverkning. De allt tätare skogarna har negativa följder för arter som är anpassade till äldre och glesare skogstyper, skriver Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.

Flyttar till kalhyggen
I rapporten framgår att trädvolymen ökar även i myrlandskapet, vilket drabbar djur och växter som behöver stora öppna områden, till exempel ljungpiparen på högmossarna i södra Sverige.
 Samtidigt skapar kalhyggesbruket ständigt nya luckor i skogen, som vissa ljusälskande arter kunnat utnyttja.
– I takt med att arealen åker- och betesmark fortsätter att minska i Sverige ökar trycket på de fågelarter som normalt förknippas med jordbrukslandskapet, säger Johan Abenius, handläggare på Naturvårdsverket, i ett pressuttalande.
– Nya analyser från fågelövervakningen indikerar att många jordbruksfåglar hittat alternativa livsmiljöer på produktionsskogens kalhyggen och i kraftledningsgator.

Kalhyggen viktig för många arter

Nära hälften av havens djur är redan borta
Under tusentals år har vi betraktat havet som oändligt. Vi kunde segla på det i evigheter och fortfarande upptäcka nya hav.
Vi kunde fånga så mycket fisk vi ville och det fanns alltid mer. Vi kunde slänga vårt avfall direkt i havet och det försvann. Men det funkar inte längre – haven håller på att kollapsa.

Övergödning förgiftar Östersjön
Övergödning är ett stort problem som hotar kustområden runt om i världen. Men Östersjön är ett av de hav som mår allra sämst. Orsaken är utsläpp av växtgödande ämnen som kväve och fosfor från bland annat jordbruk, industrier, hushåll och båtar. Många växt-och djurarter kan inte anpassa sig till de snabba förändringarna och drabbas hårt eller går under. Ett fåtal anpassningsbara arter tar då överhand och får extra skjuts av de näringsämnen som tillförs. Resultatet blir att den biologiska produktionen skenar.


Ett exempel på detta är den onaturligt kraftiga algblomningen, som gör vårt vatten farligt att bada i. När den ökade mängden mikroorganismer sedan dör faller de ned på bottnen och bryts ner. Denna process förbrukar i sin tur syre, problemen förvärras ytterligare, och havsbottnen dör. Men vi kan fortfarande rädda Östersjön, och vi behöver alla hjälpas åt. WWF jobbar stenhårt med att visa verkligheten för politikerna och ta fram handlingsplaner som gör skillnad på riktigt.

Övergödning av haven

Okontrollerad exploatering till havs
På och under havsbotten finns enorma reserver av gas, olja och mineraler. Exploateringen av dessa resurser riskerar att förstöra många marina områden som är livsviktiga för fiskar och andra djur. Sjöfarten ökar och därmed även risken för kollisioner med valar, ökade oljeutsläpp och att främmande arter med hjälp av båtarna förflyttas till områden där de kan göra skada. Samtidigt gör bullret att ljudkänsliga valar, delfiner och sälar får svårare att orientera sig och hitta varandra, och de äter mindre när de störs.
Vanligtvis kan valar kommunicera på flera mils avstånd, men oljuden saboterar detta. När isen nu smälter från Arktis och fartygen kan färdas allt längre in blir området extra utsatt. Ett stort oljeutsläpp där skulle orsaka en katastrof eftersom det inte finns någon teknik som kan sanera olja till havs i känsliga polarområden. WWF jobbar stenhårt för en global omställning till förnybara bränslen och för att jakten på naturresurser som mineraler, olja och gas ska kontrolleras och inte tillåtas i de känsligaste havsområdena.


Oetiskt och illegalt fiske dödar miljarder
Hajfenssoppa är en populär maträtt i Kina. Tillagningen börjar med att fenorna skärs av från den levande hajen, sedan dumpas den tillbaka i havet. Hjälplös sjunker hajen till botten och dör. I många länder är det här förbjudet, men inte överallt. Över hundra miljoner hajar dödas varje år i hajfensfiske vilket allvarligt hotar flera arter. En annan oetisk fiskemetod är dynamitfisket, som går ut på att spränga i korallreven så att massor av fiskar dödas samtidigt. Sedan simmar fiskaren runt och plockar upp fisken, men hittar oftast bara hälften av de som dödats. Och korallrevet, fiskens barnkammare, lämnas sönderslaget kvar. I många fattiga länders vatten finns det också ett stort problem med storskaligt tjuvfiske, då utländska fiskeflottor kommer och dammsuger haven på värdefulla resurser som tonfisk och haj.

WWF samarbetar med lokalbefolkningar runt om i världen och jobbar stenhårt med att påverka politiker och företag för att få till ett hållbart fiske utan destruktiva metoder. I Sverige jobbar vi bland annat för att stoppa det illegala fisket som utförs av europeiska båtar i afrikanska vatten.

Fenorna från hajar skärs bort medan hajen fortfarande lever

Världens fisk håller på att ta slut
Fiskeindustrin dammsuger haven på fisk snabbare än vad den kan föröka sig. Samtidigt fångas av misstag enorma mängder oönskad fisk och andra djur som havssköldpaddor, sjöfåglar och hajar. I många fall tas bara hälften av fångsten till vara. Resten dumpas tillbaka överbord, död eller döende. Ohållbart fiske är inte bara ett hot mot livet i haven utan även mot matförsörjnigen för miljontals människor. Vi på WWF jobbar stenhårt för att stoppa utvecklingen och för att rädda fiskarna, sköldpaddorna, hajarna och alla andra djur som fortfarande finns kvar. Se till att välja MSC-märkt fisk som konsument, då stödjer du hållbara fiskemetoder från livskraftiga bestånd.


Snart mer plast än fisk i haven
Skräp, avloppsvatten och kemikalier hamnar i slutändan ofta i haven trots att de släppts ut på land. I Östersjön har vi länge haft problem med gifter som PCB och dioxin medan det på senare år har kommit larm om bland annat mikroplaster, mikrofibrer och läkemedelsrester. I Stilla havet flyter det runt stora plastöar av skräp, och om vi fortsätter som nu kommer det år 2050 att vara mer plast än fisk i haven.

Spöknät dödar mängder av fisk och andra djur
Många av havens djur äter och skadas av plastpåsar, de stryps av plastband och pyttesmå plastbitar lagras i deras kroppar. Ett annat problem är de så kallade spöknäten, alltså tappade fiskenät som driver runt och dödar mängder med fiskar och andra djur. De syntetiska materialen bryts inte ner av naturen och näten kan därför fortsätta att driva år efter år. Vi på WWF jobbar stenhårt med att öppna ögonen på politiker, ställa krav på fiskeindustrin och mycket mer som behövs för att haven och djuren ska tas om hand på ett hållbart sätt.


Korallerna dör av klimatförändringarna
Friska rev är en trygg och perfekt plats, där miljontals arter kan växa, leva och må bra. En fjärdedel av allt marint liv finns i anslutning till korallrev, och många människor är direkt beroende av dem för sin inkomst och mat. Därför är det katastrofalt att vi människor håller på att utplåna världens rev. När koldioxidhalten i luften ökar på grund av våra utsläpp så tas allt mer koldioxid upp av haven. Det leder till försurning vilket får kalk att lösas ut ur koraller, snäckor och alla djur med skal. De klarar inte detta under en längre tid, utan dör. De pågående klimatförändringarna gör att även temperaturen i haven ökar. Detta resulterar i massiv koralldöd i våra hav, mer känt som korallblekning. WWF kämpar stenhårt för att skydda världens livsviktiga korallrev och att få världens ledare att minska koldioxidutsläppen och hejda klimatförändringarna.
Artikel från WWF.

Plast skadar mängder av djur

Bidöden
När bidöden slår till kollapsar bisamhällena. Den mystiska epidemin har orsakat massdöd i stora delar av världen, och även i Sverige dör allt fler honungsbin. Det har varit en svår vinter för våra biodlare. Enligt Sveriges Biodlares Riksförbund (sbr) så dog 25 procent av alla bin under vintern 2009-2010. Jordbruksverkets statistik visar också att bidöd är ett växande problem i Sverige. Men problemen här är relativt små jämfört med andra länder. I USA, Asien och många europeiska länder pågår en massdöd av honungsbin vars like aldrig skådats.

Man talar om en epidemi som fått ett eget namn: Colony Collapse Disorder (CCD) eller plötslig bidöd. Ett bisamhälle som drabbas av CCD uppvisar märkliga symptom. Bikupan är ofta full av yngel men saknar vuxna bin. Inget pekar på att bina dog av födobrist, men över­levande bin är ovilliga att äta. Det verkar även som om skade­djur och andra bisamhällen undviker kuporna, normalt blir övergivna samhällen snabbt plundrade eftersom honung, vax och yngel är en attraktiv födoresurs för många djur. Bina försvinner alltså spårlöst och ingen vet var de tar vägen.

Bisamhällen som drabbats av CCD är ofta angripna av Varroakvalster. Det är en parasit som lever av binas blodvätska. Angreppen ger försvagade och missbildade bin, kvalstret bär dessutom på virussjukdomar som överförs till bina. Många av de virus man förknippar med varroakvalstret ger de symptom som kännetecknar CCD. Bina tappar orienteringsförmågan och hittar inte tillbaka till kupan. De kan också bli paralyserade. Man får alltså bisamhällen utan arbetare, vilket leder till kollaps.

För fruktodlare är bin helt avgörande för att det ska bli en bra skörd. Om inga fröämnen i blommorna blir befruktade bildas inte heller någon frukt, och ju fler fröämnen per blomma som befruktas, desto större, saftigare och mer regelbundna till formen blir frukterna. Om vi tar äpplen som exempel visar beräkningar att honungsbina står för 60-80 procent av skördens värde.

Bin ökar även avkastningen från våra åkrar. Oljeväxter som raps och rybs innehåller större mängder olja om de är välpollinerade. Klöver, som är ett viktigt djurfoder producerar mer frön om de blir pollinerade av bin.

Orsaker till att bin dör?
ATT VARROAKVALSTER ÄR EN viktig del av CCD är alla överens om, men det finns många andra faktorer som kan bidra till syndromet.

Neonikotinoider är en grupp pesticider som bland annat används för att skydda frön mot insektsangrepp under sådden. Studier har visat att bin som får i sig dessa bekämpningsmedel tappar orienteringsförmågan och får svårt att hitta hem till kupan. Bin äter inte utsäde, men det finns studier som visat att en del av bekämpningsmedlen släpper från fröna under själva sådden och sprider sig med vinden. Bina kan då passivt få i sig giftet när de flyger runt och söker föda. De kan också få i sig det när de dricker nektar direkt från blad på besprutade växter.

Bin behöver besöka fem miljoner växter för att producera ett kilo honung. En amerikansk studie kunde konstatera att pollen från olika växter i medeltal innehåll rester från fem olika bekämpningsmedel. I en tysk studie analyserades bi­kakor och man fann inte mindre än 55 olika restsubstanser från främst bekämpningsmedel. Binas ihärdiga arbete leder till att de samlar på sig ganska stora mängder gifter i sina samhällen. Forskarna oroar sig främst för synergieffekter, det vill säga, att olika preparat som var för sig är ofarliga kan bli skadliga när de samverkar.
Artikel från Naturskyddföreningen.

Detta är bara några exempel på hur människans påverkan på naturen kan få allvarliga problem. En annan viktig del är vissa människors övertro på värdelösa cancer mediciner och potenshöjande produkter som drabbar främst elefanter, noshörningar och björnar med katastrofala följder. Detta är bara falska myter som dödar miljontals värnlösa djur.

Hans Vielhauer, Borås Djurambulans