Hur ser Jordens framtid ut?

Tänk om den här himlakroppen är den enda med högre former av liv i hela universum. Och vi håller på att förstöra den, vi tar livet av jorden som är vårt hem och den enda platsen för vårt djurrike och växtrike. Vad vi gör är att vi sågar av den gren som vi själva sitter på!

Vi utnyttjar den hänsynslöst, och förstör därmed grunden för vårt eget liv. Det är märkligt att vi människor kallar oss ”högre form av liv” om man ser på hur vi behandlar Jorden och – varandra. Vad som fattas är logiken och förnuftet, att skada och påverka en fullt fungerande planet, som ger oss liv, mat och livsrum. Var har vårt sunda förnuft tagit vägen? Hur planerar vi inför kommande generationer? Vad för planet lämnar vi efter oss? Hur skall kommande generationer klara sig i en värld med växande miljöproblem? Var är vårt ansvar för kommande generationer, vad för arv lämnar vi efter oss för våra barn och barnbarn?

Vi smutsar ner det vatten vi ska dricka, vi smutsar ner den luft vi måste andas. Vi förgiftar vår Jord med tungmetaller, radioaktivitet, dioxin, PVC …

Vår framtid?

Vår rovdrift ökar ständigt!

Vi som lever nu håller på med en rovdrift som inte har sett sin motsvarighet någonsin i den här planetens historia. Om det ändå vore så att det vi gör bara drabbade oss själva. Men många djurarter är döende, andra redan utdöda – för alltid.
Även om vi lyckas med att genetiskt rekonstruera en djurart, så kan vi aldrig återskapa hela det ekosystem som de levde i. Allt liv på denna Jord är intimt sammanlänkat. Men vi människor verkar tro att vi kan behandla allt annat liv hur hänsynslöst som helst, utan att det till sist går ut över oss själva.

Att vi förstör vår framtid är inte bara vårt problem. Vi tar alla andra med oss i döden. Helt unika livsformer utrotas, skapade och anpassade till sitt ekosystem under miljoner år; oskyldiga djur och växter som har lyckats leva i harmoni med sin omgivning. Åtskilligt har redan gått förlorat – för alltid. Blommor, träd, djur, fåglar ... som har njutit av att finnas till, är utdöda.

Det är himmelsskriande sorgligt att det händer, det är en ofantlig biologisk skatt vi förstör.

Sist i kön till utrotning står människan och trycker på, och den kön blir kortare och kortare.

Vi tycker att det är dumt av strutsarna att stoppa huvudet i sanden när fara hotar, men våra huvuden är bra mycket djupare nere i sanden än strutsarnas.

För att vi ska kunna lösa de problem vi står inför måste vi först acceptera att de finns, och förstå hur allvarliga de är.

Denna artikel är inspirerad av "Jordens framtid" av Tomas Hedlund och Eva Virgin med kommentarer av Hans Vielhauer, Borås Djurambulans

Vår ovissa framtid

Global uppvärmning: Våldsam kedjereaktion hotar oss

Tryckskillnad kan orsaka stor förödelse

Jordens geologiska balans kan förskjutas

När temperaturen stiger smälter isen och haven stiger. Det kan förskjuta jordens geologiska balans och utlösa vulkanisk hyperaktivitet, enorma metanexplosioner och kaskader av jordbävningar i en enorm kedjereaktion. I juli 2014 dök plötsligt en stor krater upp på Jamalhalvön i nordvästra Sibirien. Efter bara några veckor upptäcktes två liknande håligheter i den sibiriska tundran.
Teorier om allt från meteoritnedslag till vapenprover användes för att hitta en förklaring till hur de upp till 80 meter breda håligheterna hade uppstått. Vid en närmare granskning kunde geologerna konstatera att kratrarna inte hade bildats av att något föremål slagit ner i området. I stället hade håligheterna uppstått till följd av gas-explosioner under marken.

Gasbomber döljer sig i isen

När den globala uppvärmningen får permafrost i Sibirien, Kanada och Alaska att smälta, töar stora lager av växthus­gasen metan som ligger fryst i marken. Metan tar upp 164 gånger mer plats i gasform än i fryst tillstånd, vilket får trycket i marken att stiga kraftigt när metanet smälter. När de underjordiska gasbomberna detonerar bildas kratrar i marken. Forskarna förutser att många fler liknande håligheter kommer att dyka upp runt om i Arktis i takt med att jorden värms upp. Men håligheterna utgör bara förvarningar om de stora händelsekedjor som uppvärmningen kommer att leda till. Sedan 1800-talet har atmosfärens koldioxidhalt ökat med över 40 procent, främst till följd av förbränning av kol, olja och gas. Samtidigt har temperaturen stigit med över 1,3 grader. Om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt kommer temperaturen enligt FN:s klimatpanel att stiga ytterligare 2,6–4,8 grader före år 2100.
Vid slutet av en istid tar det cirka 10 000 år att höja temperaturen fem–sex grader.

Väcker "den sovande jätten"

Enligt vulkanologen Bill McGuire vid University College, London, England, kommer värmen att få mer långtgående följder än håligheter i tundran. Han talar om att ”väcka en jätte som sover”, det vill säga jordskorpan som tidigare betraktats som orubblig. Uppvärmningen kommer att göra att miljarder ton massa på jord­ytan omfördelas när is på land smälter och rinner ut i haven som vatten. Skorpan kommer att anpassa sig till de nya tryckförhållandena genom att höjas på vissa ställen och sjunka på andra, vilket bland annat kommer att leda till fler jordskalv.

Fördämning utlöste jordskalv

Ett dammbygge i Indien på 1960-talet visar hur känslig jordskorpan är för ändrade belastningar. Koynadammen var nästan klar när det extra trycket från dammen och det uppdämda vattnet gjorde att regionen drabbades av det första jordskalvet i mannaminne. Den 11 december 1967 drabbades området av ännu ett jordskalv, som ledde till 200 dödsfall. Sedan dess har kraftiga jordskalv konstaterats i samband med dammbyggen på över 100 platser runt om i världen.

Ny magma orsakar vulkanutbrott

Ett spektakulärt exempel på sambandet mellan ett varmare klimat och fler naturkatastrofer är Island. För 16 000 år sedan täcktes ön av en kilometer is, men inom loppet av 4 000 år smälte nästan all is. Det fick öns vulkaner att löpa amok: Under 1 500 år av intensiv vulkanisk aktivitet var antalet utbrott 30–50 gånger fler än normalt. Bill McGuire tror att vulkan­utbrotten orsakades av ny magma som bildades när trycket på skorpan minskade i och med att isen smälte.

Förutspådde enormt utbrott

Teorin fick honom att år 2013 varna för ett utbrott av den isländska vulkanen Bár­ðar­bun­ga, som ligger under den krympande glaciären Vatnajökull. Bill McGuires beräkningar visade att tryckminskningen från den smältande isen hade skapat en hel vulkan full av extra magma som tryckte på. Utbrottet, som inträffade i augusti 2014, var det största på Island på 200 år.

Artikel från Illustrerad Vetenskap 2018 07 07

 

 

Skall det sluta så här? Där hela generationer med städer och människor dör ut? Där inget liv kan leva utan att skadas. Varken djur, växter eller människor...

Vad för arv lämnar vi till kommande generationer?

Våra barn, som måste leva i den förgiftade natur vi lämnar efter oss, kommer att undra varför vi inte gjorde något, eller så lite, för att rädda situationen. Vad ska vi svara dem?

Klockan är nära det ultimata tolvslaget nu, men vi vägrar att se vart vi är på väg. I tron att allt ska lösa sig på något sätt, med någon annans hjälp, någon annan gång.

Vårt kortsiktiga sätt att leva tar död på både oss själva och resten av livet på denna skimrande blå pärla i universum. Bara vi människor är i stånd till en förändring, djur och växter är våra offer, när skall vi börja ta hänsyn?

Vi är en del av allt.

Vi behöver allt.

 

Skall detta bli en dikt för framtiden?

Ett minne av en blomstrande planet

I en förgången tid och plats glänste jorden med tusentals blommor, viltvuxna träd förgrenade sig med mängder av djur.
Fågelkvitter och syrsors sång svepte sig då över vackra dalar och skogar. Solen lekte över fjäll och marker.
Luften var ren och spred sig i alla vrår och vinklar, havens vågor smekte vackra stränder och i dess vatten trivdes
och frodades det av liv, men nu är det bara minnen från en avlägsen tid. En tidigare blomstrande planet, nu öde och kal.

Men några få människor rev sig loss och kämpade med all sin kraft för en frisk och levande planet, med ofattbar handlingskraft fick de en liten plats på jorden att bestå, en plats, en fredad zon att starta om , en plats för allt levande på jorden, människa, djur och växter under samma villkor. De blev jordens nya hopp och bevarades för evigt i minnet för kommande generationer.

De få överlevande människor förstod att jämnvikt bland allt levande är det enda sättet att leva och existera, att bevara och visa hänsyn. Att allt är beroende av varandra och viktigt för helheten. De förstod äntligen hur allt hänger ihop, på en blomstrande planet.

Hans Vielhauer

Men det behöver inte bli så här

Om vi inte ändrar oss och börja bry oss om världen och naturen kan det bli så här. Vill vi att planeten räddas, fodras det att vi gör en helomsvängning och verkligen gör en skillnad och skyddar och tar hand om jorden och naturen. MEN! Det är inte andra som skall ta hand om situationen, UTAN DU! Vi måste alla hjälpa till! INGEN kan stå utanför och tro att andra tar hand om problemen!

Framtiden enligt vissa...... Om vi kommer till insikt och räddar Jorden!