Varför finns växter, djur och människor?

Varför finns jag?

Har själva livet en mening?

Varför finns vi?
Sedan tusentals år tillbaka ställer sig människan frågan, varför finns jag? Varför har jag födds till denna värld? Frågan kan dyka upp då och då, exempelvis när man blir äldre eller om någon närstående har gått bort. Även under tonåren går många frågor genom ens tankar. Många känner att livet är för kort, det känns som det är svårt att hinna med allt. Den här frågan gäller egentligen allt liv på jorden, från växter, djur till människan - dig.


Har livet en mening? Vad är det som gör att jag är viktig?

Det finns många sätt att svara på frågan, är man religiös så finns svaren redan där i skrifter och läroböcker. Men dessa skiljer sig lite från religion till religion, även sägner och myter präglas av diverse svar på vår existens och vad som händer efter döden. En del av dessa är mycket gamla och försöker besvara frågan om hungersnöd, åskväder, döden mm. med olika gudar som är missnöjda. Man offrade både djur och människor för att blidka gudarna. Som tur är dessa vanföreställningar ett minne blott. Men genomhängande är de ett svar på vår rädsla för det okända och finns där för att trösta och vägleda.

Nu finns det inte svar på alla frågor, vad som egentligen händer efter att döden inträffat, även om det finns otaliga näradöden upplevelser där människor berättar vad de upplevt efter döden, så är det i slutänden svårt för utomstående som inte har haft denna upplevelse att känna samma övertygelse. Man kan få en del svar genom ren fakta, men allt går kanske inte att fastlägga med fakta, det finns troligtvis även en annan del som vi kallar det okända. Här handlar det om polstergeist fenomen, klärvoajans, andar, demoner mm. Något finns där men exakt vad det är fortfarande okänt. Trots otaliga falska spådamer, andeutdrivare, som har hjälpt till att få det hela att verka oseriöst så finns det helt klart fall som inte går att förklara.

Vi kan lära oss av evolutionen

Nu vidare till det som går att förklara.
 
För att kunna ge ett rimligt svar på detta måste vi gå tillbaka i tiden när livet började på jorden. Under den första tiden på jorden innehöll jordens atmosfär främst koldioxid och kväve. Vilket inte skapar en grogrund för mikroorganismer, alltså livets byggstenar, idag är man övertygad att livet startade i haven, närmare bestämt på havsbotten nära heta vulkaniska källor, även idag existerar livsformer på stora djup där just vulkaner bidrar med värme, kemisk bunden energi och mineralier. Här var tidiga organismer skyddade från meteoroider och flytande lavaströmmar från vulkaner. Senaste vetenskapliga rön pekar på att enceller bildades för drygt 4 miljarder år sedan.
 
Enceller var det första egentliga livet på jorden, organismer från flera olika riken och grupperingar, bland annat alger, protozoer och bakterier. Dessa primitiva organismer är våra egentliga urfäder, det är från dessa allt mer invecklade liv utvecklades. Nästa steg var flercelliga organismer som troligtvis utvecklades miljontals år senare.

Tillbaka till frågan: Varför finns vi? Ett enkelt svar är därför att de rätta förutsättningarna fanns för att liv kunde påbörjas och utvecklas. Men riktigt så enkelt är det inte, tusentals olika faktorer krävs i rätt ordning för att detta överhuvudtaget skall ske. Men allt passade in och skapade grundplattan för att liv kunde påbörjas.

Livet anpassar sig

Drivlinan till evolutionen är överlevnad. För att en utveckling skall kunna bestå krävs anpassning till gällande miljöer även om det tog lång tid så anpassade sig det sköra livet allt mer, det första livet förgrenades i olika arter och allt mer organismer hittade sina egna nischer, som de senare utvecklades i allt mer. Detta var själva framgången till att livet kunde etablera sig och bestå.

Vårt beteende kommer från tidigare släktingar

Livet utvecklades efter behov, tillgång på föda och anpassning till områden

Vi utgår ifrån att slumpen gynnade livets början, det viktigaste är att vi kan lära oss mycket av den följande evolutionen för att förstå vårt eget beteende.

När mer invecklade organismer utvecklades på jorden som kunde röra sig fritt och fånga byten så utvecklades även parningsakten. De grundläggande bitarna i framgång är bland annat, att kunna föröka sig, hitta föda, att söka skydd, att skydda sin avkomma. Men könsdriften får även negativa följder, strider om honor uppstår, vilket ibland orsakar skador. Längre fram utvecklas könsdriften även till doftmarkeringar, spänningar i gruppen, missnöje, rivalitet, svartsjuka, fåfänga, avundsjuka mm. Något som vi människor bär med oss som ett uråldrigt arv. Man skall inte glömma allt positivt som vi fått genom evolutionen, ömhet, kärlek, omtanke och omsorg. Allt detta kommer även det från vårt arv från djuren.

Långt senare utvecklades även girighet och missnöje hos vissa djurarter, främst då hos aporna som vi är närmast släkt med. Även detta arv ställer till det för många av oss. Även rädslan är ett urgammalt arv från djuren, som skyddade djuren mot faror, att känna insikt och respekt för exemplevis höga höjder, eld, att inte utsätta sig för onödiga riskar. Rädslan är även grundad i rangordning mellan individer i gruppen, som exempelvis vargar, lejon, sjöelefanter mm.

Rädslan styr mer än man tror

Rädslan styr mycket av vårt beteende, att förlora jobbet, att bilen skall gå sönder, att huset skall brinna ner, detta är bara några av alla de rädslor som styr vår ångest och oro. Men rädslan är inte bara till nackdelar utan gör oss mer vaksamma och alerta, den gör att vi tänker igenom beslut och gör förnuftigare handlingar. Men något som ibland saknas utöver själva jaget och familjen är vårt ansvar gentemot naturen, växt och djurlivet. Det är tack vare dem som vi finns till, vad vore jorden om vi förlorar stora delar av djurriket, tänk på hur vackra regnskogen, savannen, djungeln är och dess växtliv. Är inte det värt att bevara för våra barn och barnbarn? Så länge vi inte tar vårt ansvar och bevarar och skyddar, så exploateras dessa områden ohämmat och vållar stora allvarliga skador.

Evolutionen har inte avstannat

Frågan är om evolutionen har avstannat, eller fortsätter den?
Vissa Galapagos finkar har börjat att suga blod efter det att de hackat upp ett sår hos ett värddjur, detta eftersom deras ursprungliga basföda i form av frön mm. har tagit slut på de öar de lever på. Detta är en anpassning som fåglarna utvecklat för att överleva. Den här utvecklingen tog bara något år.

Vilka arter kommer att förändras i framtiden? Hur kommer människan att se ut om tusentals år?

 

Kvanternas besynnerliga liv -svar på evigt liv?

Är det nödvändigt att tränga in i kvantmekaniken för att förstå biologi och evolution? Ja, menar Jim Al-Khalili som är professor i teoretisk fysik. Al-Khalili berättar här att det är kvant-mekaniska principer som ligger bakom många arters biologiska överlevnad. Till exempel använder sig rödhakar av kvantmekaniska sammanflätningar för att navigera under sin migration, och hos växter spelar kvantmekaniken roll när det handlar om att snabba på fotosyntesen.
Källa, Redaktör: Marcus Rosenlund.

Då vi dör, då hjärtat redan har slutat slå, händer någonting besynnerligt i våra hjärnor. EEG-kurvan går i topp, hjärnan fyrar av en sista intensiv kaskad av nervsignaler. Vilket samband har det här med nära döden-upplevelserna som folk berättar om? Vad vet vi egentligen om dödsögonblicket sett ur hjärnans synvinkel? Fram tills nu har den utbredda medicinska sanningen varit att hjärnan kan fortsätta leva i max fem minuter efter att hjärtat slutat slå. Men det finns faktiskt fall där personer varit kliniskt döda längre än så - utan att deras hjärnor tagit skada.

Hur påverkar kvantpartiklar människan?

Finns det en själ enligt vissa teorier?

På websidan " Överlevnadsguiden" av Charlotte, står följande. Två amerikanska fysiker har sedan 90-talet bedrivit forskning enligt en teori om att själen existerar i mikrotuber inuti hjärncellerna. Teorin går ut på att när kroppen dör förlorar mikrotuberna det kvantstadie de befinner sig i, men informationen i dem försvinner inte, istället tar den formen av ren energi som återförenas med universum och som kan existera i den formen i oändlighet. Eller tills den tar sin tillfälliga boning i en ny kropp.
Charlotte

Evigt Liv? Vad handlar det om?

Finns en gemensam nämnare?

Finns det en mening?

Min kommentar, enligt vetenskapen kan aldrig information försvinna utan den finns alltid kvar, våra hjärnor är fullproppad av just information, som erfarenheter, minnen och moraliska ramar mm, det som vi kallar jaget. Jag har berört detta ämne tidigare i någon artikel på denna webbsida. Även att atomer har evigt liv och består av kvantpartiklar gör att slutsatsen är densamma för kvantpartiklar, de består för evigt.


Även inom kvantfysiken finns regler som slår hål på allt som vi har som grund för vår verklighetsuppfattning, kvantpartiklar som kan befinna sig på flertal platser samtidigt, kvantpartiklar som bara förhåller sig i ett bestämt mönster bara så länge man betraktar dem och kvantpartiklar som har en gemensam kvantpartikel, som om man påverkar den enas exempelvis riktning, så påverkas den andra kvantpartikeln riktning ögonblickligen, även om de är hundratusen ljusår ifrån varandra. Vilket går mot Einsteins teori om att inget kan röra sig snabbare an ljuset, kvantpartiklar rör sig betydligt snabbare än ljusets hastighet! Fler och fler vetenskapsmän tror idag på att kvantpartiklar påverkar allt omkring oss, vi är ännu långt ifrån att förstå hela den enorma komplicerade verkligheten vi i själva verket befinner oss i. Det gäller inte bara allt som sker här på jorden utan allt i sin helhet i universum.
Den totala läran om hur allt hänger ihop. Men där är vi inte än på länge, men vi har börjat hitta den röda tråden. 

Varför skapades allt och vad får det att fungera? Det är inte ett litet maskineri om man tänker på helheten, utan otroligt komplicerade processer från det minsta till det största, har bara slumpen kunnat skapa allt? Enligt mig är det omöjligt. Jag tror att det har ett syfte, en funktion.

Slutsats, jag tror att vi alla ingår i en helhet där vi är sammanlänkade, där vi bidrar med det positiva som förstärker och utvidgar. De individer som inte kan ge empati och omtanke eller medvetet väljer en väg som bara gynnar dem själva, utan hänsyn till andra, bidrar inte till en fullkomlighet som är viktig för att nå det slutändliga målet. Bara insikten och att handla därefter, att aldrig behöva be om förlåtelse för handlingar som skadar eller kränker andra individer. Vare sig det är människor eller djur. Alla har rätt att leva i harmoni, kärlek och trygghet. Detta gäller allt levande. Bara tillsammans och eniga kan vi lösa och förstå.

OBS! Denna slutsats är inte religöst förankrad, utan bara en teori från olika slutsatser och en fullt möjlig verklighet.

Hans Vielhauer, Borås Djurambulans